Fördröjt nyårsfirande

Nyår har på något vis blivit en lång utdragen affär det här året, inte minst med tanke på att det är i mitten av februari. Det började med att jag lyckades missa nyårsfirandet då jag satt på ett försenat flygplan från Los Angeles hem till New York. Planet landade två timmar efter tolvslaget och efter det kändes det inte riktigt som om 2015 har inletts. Hela processen har därför blivit väldigt utdragen och jag har fortfarande svårt att få fart på 2015. Med tanke på att jag inte firat nyår ännu har det på något vis gett mig lite andrum vad gäller de nyårslöften som jag trots allt hade tänkt försöka mig på under 2015.

Vad gäller nyårslöften är det ungefär samma visa som varje år. Hälsosammare levene står som punkt nummer ett på listan och jag äter mycket god mat alltför ofta och ännu mer choklad. Normalt sett lite choklad varje dag. Jag tycker då och då om att gå till en av New Yorks cigarrbarer, eller lounger snarare, framför allt till det lite stökiga Cigar Inn, men det har på sista tiden blivit för mycket av då och då, så jag hade tänkt mig att lägga den ovanan på hyllan då 2015. Så jag är ju lite kluven för året har ju börjat, men då jag inte firade nyår, har jag köpt lite extra dig. Skall sluta med cigarrer i mars eller april eller så tror jag. Av den anledningen sitter jag faktiskt just nu och röken en cigarr, Ashton för den delen, askan har redan stökat till tangentbordet och det är med ångest jag inser att detta kommer få ett slut mycket snart. Måste jag vara så hård mot mig själv? Rökning är definitivt negativt, inte bra för ekonomin, inte bra för min maratonträning, och inte bra om man är intresserad av närmare relationer med kvinnor. Hur många mint eller tandborstningar man än går igenom kommer frågan likt en pisksnärt förr eller senare: ”Did you smoke a cigar?” Kyssandet är då definitivt över, makten har skiftat totalt och om man hur tur så får man ett fysiskt skrovmål cigarren till trots. Ibland blir det ingenting dock. Tankarna borde då vara att jag inte borde rökt en cigarr, men faktum är att min hjärna måste fungerar lite annorlunda, då jag är mer benägen att tänka att jag borde haft ytterligare en cigarr. Likafullt sitter jag nu här med en cigarr. Röken förstör det mesta med andra ord. Men måste man inte ha några som helst laster? Summan av lasterna brukar sägas vara konstant, så kanske är det bäst att hitta på någonting annat som är aningen osunt, men likafullt hälsosammare än cigarrer. Vissa av mina vänner har börjat dricka mer, men det verkar vansinnigt. Det enda andra alternativet jag kan komma på är just kvinnor. Kanske bättre att dricka mer, det verkar enklare.

Hur man än vrider och vänder på nyårslöftesekvationen är löftena ett avståndstagande från livsstilen att jag gör vad jag vill när jag vill det. Lite trist och skrämmande och kanske ett tecken på medelålderskris. Realiteten och förnuftet bör nog vinna i det långa loppet även om det är någonting smått deprimerande med det. Partyt är slut. 2015 känns alltmer skrämmande, men det är bara att ta tag i verkligheten och lägga ovanorna på hyllan.

New York har verkat lite tomt igår och idag, kanske är det kylan som håller folk inomhus. Dags att återvända till verkligheten med allt vad det innebär. Helt klart råder ovanligt positiva vindar vad gäller den amerikanska ekonomin och det känns spännande. Det brukar innebära nya utmaningar, möjligheter och spännande projekt bakom hörnet. New York har som alltid något i skjortärmen och just nu vet jag faktiskt inte vad det kan vara. Vi får väl se. Hur som helst känns det som om det är dags att vända bladet. Dags för nya tider, ett nytt år. Vi kan hoppas att världen blir säkrare, att alla kan leva i fred, att alla har tillräckligt mycket pengar, att alla är lyckliga. Utopiska tankar och i realiteten är allting mer komplicerat, men det är väl alltid bättre att vara hoppfull, att tro än att inte tro. Att vara troende är väl det bästa en människa kan vara.

Funderar på mina andra nyårslöften och blir lite smått överväldigad. Kanske lika bra att röka ytterligare en cigarr. Lite till, sedan får det vara slut på det roliga. För den delen är det inte speciellt roligt, snarare antisocialt, så det är nog bättre att hitta en annan mer produktiv syssla. Kanske dags att skriva en bok eller starta en ny business. Jag är ju trots allt i möjligheternas stad. 2015. Årtalet känns faktiskt lite science fiction, men det är väl bara en avspegling av min ålder. Ångesten kommer smygande, men jag minns plötsligt att mitt 2014 faktiskt inte är slut och det känns som om jag få lite lånad tid. Jag kan göra vad jag vill under de kommande dagarna innan de strikta nya nyårslöftenas tidevarv träder i kraft. Jag har ingenting att förlora. Vad skall jag göra nu när allting plötsligt är möjligt? En cigarr till i kväll och sedan får vi se vart den dramatiska färden tar vägen. Som vanligt tror jag i alla fall 2015 kommer bli det bästa året någonsin. Ibland är det bra att vara amerikaniserad. Vad som än händer kommer solen alltid skina lite starkare…