President Obama kom till Vita Huset som en anti George W Bush och utlovade en mycket annorlunda utrikespolitik. Bush hade bedrivet en aggressiv utrikespolitik mycket på grund av september 11 attackerna, men då Obama tillträdde som president var de flesta trötta på krig och döda unga amerikanska soldater.
Obama har i stort sett följt den utlovade vägen och dragit tillbaka trupper från framför allt Irak och Afghanistan under de senaste åren. Därtill har politiken varit allt annan än nykonservativ, med ett involverande och en slags export av amerikanska värderingar, inte minst demokrati.
Obama har istället satsat på den inhemska politiken och har med olika metoder lyckats få fart på den amerikanska ekonomin igen. Vad gäller den utrikespolitiska strategin hävdar hans republikanska motståndare att han är förvirrad och inte vet vad han håller på med och har tappat taget om den globala amerikanska rollen. Själv tror jag att det är en medveten politik och att strategin helt enkelt är att hålla sig borta och vara selektivt involverad, oftast då med den politik som fundamentalt är ganska radikal.
Det är ingen tillfällighet att Obama vill samarbeta med Iran, inte ville lägga sig i våldets Syrien, vill normalisera relationen med Kuba, och länge stödde extrema element i Egypten och i Libyen. Obama har dessutom lyckats försämra relationen med Israel, vilket är svårt för en amerikansk president. Helt klart är det ingen normal amerikansk utrikespolitik. Länge följde också ett förvirrat vakuum gentemot Ryssland, vilket verkade tolkas som svaghet av Putin och i princip ledde till att Ryssland valde att inkorporera Krimhalvön och sedan ledde till oroligheter i Ukraina. Just de svaga och ofta oklara signalerna har lett till en farlig utveckling inte bara i Europa, men också i Mellanöstern. Nu har förvisso USA i princip startat ett nytt kallt ekonomiskt krig mot Ryssland, som ytterligare ökar spänningen i Europa och i Ryssland. Det hade varit bättre att satsa resurser på förbättrade relationer med Ryssland och försöka arbeta på en diplomatisk lösning i Ukraina istället för att trissa upp stämningarna där. Istället satsar Obama på samarbete med Kuba och Iran och på fortsatta sanktioner mot Ryssland.
Obamas utrikespolitik, som bygger på passivitet med selektiva aggressioner och en illa genomtänkt totalstrategi, är mycket farlig. Det råder redan kalabalik i Libyen, Syrien, Irak, Ukraina och Yemen, men USA fortsätter att hålla en relativt låg profil. Det är högst märkligt att det inte tagits mer aggressiva tag för att inte bara stoppa ISIS, men att också se till att besegra terrororganisationen. Samtidigt håller grupper som taliban på att växa sig starkare igen och väntar i princip bara på tillfälle att återkomma till makten i Afghanistan. Den enda strategin som kan skönjas är en allmän antirysk politik, som skapar enorma problem i Ukraina. Vad gäller övriga världen handlar det mest om tafatta och inte tillräckligt starka åtgärder samtidigt som världen verkar bli allt farligare och dåden mer och mer vansinniga. Folk halshuggs av ingen anledning eller för att de är kristna, flickor kidnappas av terrorister, miljoner flyr i Syrien och dåden blir bara värre och värre.
USA tittar på och ägnar sig åt debatter om skatter, immigration och Kuba, men verkar helt enkelt inte förstå att det är en förändrad värld, som kräver ett starkt USA med globala krafttag. Det krävs dessutom närmare samarbete med länder som Israel, Ryssland, Kina, Japan och de västerländska demokratierna för att om möjligt fortsätta sprida det demokratiska budskapet som har kännetecknat USA tidigare. Det är nog dags för en period av nykonservatism för att om möjligt göra världen säkrare igen. Vi lär nog få vänta tills Obama har packat sina golfklubbor och väskor och lämnat Vita Huset.
Leave a Reply